Så himla kall & regnigt & så kom den här glada blomman…

……som alltid blir man upp piggad av vackra blommor, tack Anna!!

20120601-163144.jpg

…en limefärgad hortensiablomma och en vacker rosa ros nerstucken i mitten, vatten i botten, så enkelt, så vackert…

20120601-163313.jpg

…min “lilla” dotter Emma ska springa Stockholm Maraton i morgon…fy farao säger jag i detta väder och kyla, klart man vill inte ha det för varmt ( ingen risk i detta land) men ändå, om man nu ändå måste springa….något varmare hade nog alla hoppats på. I vilket fall så måste vi ut och heja på henne, det får tydligen bli i gummistövlar..

Glöm inte lilla tävlingen, nu om någon gång vill man duka upp med lite somriga utensilier…..
Ha en härlig fredag, var det inte idag det var final i Let’s Danse…..men här kan bara Sverige vinna..

3 thoughts on “Så himla kall & regnigt & så kom den här glada blomman…

  1. ELIN MARIA SUNDBERG says:

    JA, VI FYLLER PÅ ANG. ” REGNIGA NATT ” & NU REGNINGA MARATHON 2012.
    VAR UT EN STUND MED MIN BROR FÖR ATT LETA LÄCKRA BAND……..& SÅ TALADE VI OM ER EMMA, SOM SKULLE UT ” I SPÅRET ” IDAG, ATT DET NOG INTE BLEV SÅ LÄTT. VI HAMNADE PÅ MATTSONS BAND, NJÖT DÄR & FRÖS ALLT HEM SEDAN. INGA BUSSAR GICK SÅ DET BLEV TUNNELBANAN HEM. VI TALADE IGEN OM EMMA & NU SADE VI : HOPPAS FAMILJEN STÅR PÅ STADION UNDER TAKET & ÄR VÄLKLÄDDA MED REGNSKYDD. Å LILLA EMMA HUR GICK DET FÖR HENNE ? KOM HON IVÄG ? DET MÅSTE HA VARIT EN PRÖVNING HUR SOM HELST, MEST FÖR HENNE ÄNDÅ. USCH OM HON FRÖS & BLEV ALLTFÖR VÅT. DET OROAR OSS. VI FICK VISA DE VACKRA BANDEN FÖR GRANNFRUN SAMT BRODERNS NYA HANDIFON, SOM HAN ÄR SÅ STOLT ÖVER. VI ÖNSKAR ER ALLA EN GOD FORTSÄTTNING PÅ HELGEN. SEN SÄNDER JAG IDÉERNA TILL GMAIL.

  2. Catharinadukar says:

    Tack Elin Maria, för alla idee’r du har skickat in!!! Emma kommer att skriva en komentar till ditt inlägg…..

  3. Emma says:

    Elin Maria!
    Tack! Åh jag blev så glad att höra att ni tänkte på mig!
    Jag har aldrig frusit så mycket som jag gjorde i Lördags. I början kunde jag inte känna mina fötter..i slutet inte mina händer, fötter eller ben. Men det var ändå så himla kul! Mamma och pappa stod och hejade på mig vid Linnegatan och det hjälpte faktiskt att hålla humöret uppe. Mamma ville ju att jag skulle bryta hela tiden för att jag inte hade något på huvudet, så pappa kom springande med mössa vid 28 km på djurgårdsbron. Men just då ville jag absolut inte ha en stor ylle mössa att dras med:)

    Sista milen tänkte jag bara att nu måste jag i mål för annars fryser jag ihjäl!

    Nu känns kroppen som vanligt igen och snart ska jag ut och springa som vanligt. Jag älskar verkligen att springa, det har pappa lärt mig tror jag.

    Jag hoppas att du mår bra! Att din bror mår bra!

    Kram

    Emma

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s